Tacksamheten över vardagligheter

Häromdagen läste jag en intervju med en man som varit svårt sjuk och vårdats på intensiven i flera veckor. I intervjun sa han: ”När jag låg på sjukhuset var det ingenting jag hellre ville än att ha vardagsproblem igen. Har man det så vet man att man mår bra.” Det är så spot on! I svåra kriser stannar världen och man kan nästan inte minnas hur det känns att bli irriterad över att barnen jämt ställer skorna och slänger skolväskan precis innanför ytterdörren, över kollegan som alltid kommer försent till möten, över att partnern aldrig fäller ner toaringen och aldrig kommer ihåg att handla hem det man bett om.

Facebook brukar ju påminna om inlägg man gjort för flera år sedan. När jag nyligen såg ett av mina inlägg från tiden innan kaos inträdde i mitt liv, hajade jag till och tänkte: Herregud, hade jag inget viktigare att säga än att mina rhododendron blommar fint nu! Men det är ju så det är när man har det ganska bra: man pratar om vardagliga saker. Vardagliga bra saker och vardagliga mindre bra saker.

När man har det jobbigt finns det inget hellre man vill än att komma tillbaka till den lugna vardagen, då en kris definieras som att spilla kaffe på skjortan innan ett viktigt jobbmöte eller att få magsjuka när man ska på en kul fest. Den dagen man gör det där lite banala inlägget om vad man åt till middag, att man dricker öl någonstans eller just har avverkat ett pass på gymmet, då har man det rätt bra. Nästa gång Facebook påminner mig om ett inlägg från time before chaos ska jag dela det. Och vara tacksam över att mitt Facebookflöde återigen kan fyllas av vardagsglädje och vardagsbekymmer.

My honey’s gone

Femte sjukdagen och jag är fortfarande störtförkyld, hostig, frusen och jättetrött. Jag är urless på ingefärste och honungen är snart slut. Min jobbmejl svämmar över och jag kommer få jobba 24/7 nästa vecka för att komma i kapp. Dessutom snöar det (jag tänker inte skotta uppfarten; kör fram och tillbaka några gånger med bilen istället).

Så. Nu har jag klagat klart. Ha en underbar helg, du som läser!

 

Män man inte ska bli kär i

En vän berättade om sin kärlek till en gift man. Kärleken var ömsesidig, men han hade valt att stanna i sitt äktenskap. Min väns dröm om en gemensam framtid var över. Så sorgligt. För alla. För min vän förstås, som hade hoppats. Men också för mannen och frun, som uppenbarligen inte har det fantastiska äktenskap som de antagligen önskar.

Vissa säger att man ska strunta i kravlistor och vara öppen för någon som kanske faller helt utanför den ram man satt upp, när man söker en partner. Ja, urvalet blir ju definitivt större. Och jag tror att man kan hitta oanat fin kärlek om man kastar kravlistan och vågar öppna sitt sinne. Men vägen dit kan sannerligen vara skumpig!

Jag har ett antal väninnor som befinner sig i samma situation som jag, det vill säga har separerat från ett långt förhållande och gärna vill, kanske inte just nu men så småningom, leva i en kärleksrelation igen. Det ser lite annorlunda ut på partnermarknaden när man är runt 50 jämfört med när man var runt 25, har jag och mina väninnor krasst konstaterat. Där finns varannanveckaspappor, exgifta som ligger i bitter fejd med sin exfru och män som blivit avsevärt mer gubbiga än vi har blivit tantiga. Men sådana saker går att hantera eller ha överseende med om allt annat stämmer. Däremot finns det några omständigheter som nästan garanterat ger trubbel. Här är min lista över män som man bör akta sig för att bli kär i:

  • Män som är så desperata att hitta någon så de pratar om att synka barnveckor redan på första dejten.
  • Män som dejtar flera kvinnor samtidigt, utan att tala om det.
  • Män med trasiga själar som behöver en terapeut mer än en partner.
  • Gifta män som gärna har en affär vid sidan om men som, när det ställs på sin spets, inte vill lämna sin trygga tillvaro med frun, även om äktenskapet lämnar en del övrigt att önska (Så klart, för vem går in i en otrohetsaffär om man lever i en underbar relation?).

(Den sista punkten behöver du förstås inte bry dig om, om du själv är ute efter en affär eller föredrar att vara med en man som aldrig kommer ställa några krav på dig.)

Bakgrundskontrollen bör vara gedigen innan man ger sig hän och kastar sig in i förälskelsebubblan. Som till exempel:

  • Gör kreditkontroll
  • Begär utdrag ur brottsregistret
  • Säkerställ att han inte har missbruksproblem av något slag
  • Be om personbevis eller annat för att säkerställa att han är ogift

Cyniskt? Ja, fruktansvärt! Men sanningen är egentligen den att jag fortfarande tror på den där rosaskimrande kärleken, trots de smällar jag själv och mina väninnor fått. Och jag tänker inte begära utdrag ur brottsregistret om Han dyker upp. Men kanske ett personbevis…