Jag kan inte sluta le

Jag är så otroligt glad för min nya kör, Nyköping Gospel Group. Vilken lycka det är att få uttrycka sin glädje, tacksamhet och kärlek genom att sjunga! Dessutom har jag hamnat i ett underbart gäng av varma och kärleksfulla människor, där jag känner mig så välkommen. Just nu förbereder vi oss för att göra mässan Take me to the cross av Evelina Gard/Magnus Ahlgren, en gång i Nyköping och en gång i Finspång. Kören har gjort den förut, men för mig är allt nytt. Mycket text och många toner som ska repas in. Men så härligt det är! Jag låter musiken strömma ut på hög volym i huset och sjunger med. Jag sjunger vid matbordet och förklarar för barnen att det inte går att låta bli. ”Stäng av musiken då mamma, så kanske det går att låta bli”, säger minstingen kärleksfullt, men när jag inte gör det nynnar han istället med och diggar med hela kroppen. Det är så det är med gospel; det går inte att låta bli att nynna med, att vara still eller att sluta le.

Efter år av en hel del sorger och bekymmer är mitt liv på väg in i en ny fas av lugn, tacksamhet och mycket kärlek. Tro och tillit har burit mig genom alla besvärligheter. Det här bibelordet, som jag fastnade för under min konfirmationstid, känns mer aktuellt än någonsin: ”Jag vet väl vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens, till att ge er en framtid och ett hopp.” (Jeremia 29:11) Oavsett vad du tror på, en gud, andlighet eller om du är ateist, är du en del av världsalltet, samma kärlek, samma liv. Njut av din tid på jorden. Hitta ditt sätt att uttrycka glädje och tacksamhet och att finna tröst när du behöver. Ge kärlek till dem du möter. Livet blir så mycket bättre då. Och kom gärna och lyssna på Nyköping Gospel Group. Tror du inte på det vi sjunger, hitta din egen tolkning. Jag garanterar dig oavsett en stunds musikglädje.

Jag har nått botten – igen

I början av den här veckan hade jag samlat på mig sju sjukdagar sedan mitten av januari. Det är mycket mer än jag brukar ha på ett helt år. I slutet av veckan har saldot ökat till tio! Helt otroligt, men jag däckade igen i onsdags, den här gången i feber och halsont från helvetet. Återigen har jag nått botten av burken. Det går alltid åt mycket honung i det här huset – både barnen och jag älskar honung – men aldrig har jag nått botten så fort. Dessutom två gånger på mindre än en månad. Som tur är har jag en fantastisk 17-åring, som med värme har pysslat om mig och dessutom tagit hand om sin lillebror. Tack underbara Adam! Och idag skiner solen och jag är mycket piggare. Det är bara att köpa en ny burk honung och hoppas att det dröjer ett tag till jag ser botten.

När är man redo att vara i en relation igen?

Jag ser vännen som sliter med relationen till sina vuxna barn efter skilsmässan från deras mamma och starten av en ny relation, som gick så fort att barnen inte riktigt hängde med. Väninnan vars exmans starka kontrollbehov, som påverkade hela hennes liv, fortfarande hämmar henne att våga gå in i en ny relation. Vännen vars exfrus psykiska ohälsa, anledningen till skilsmässan, fortfarande påverkar och till viss del begränsar vännens liv. När är man redo att gå in i något nytt efter en avslutad relation, som kanske fortfarande inverkar på ens liv på något sätt?

Under livets gång samlar vi på oss ett livsbagage, både härliga och besvärliga erfarenheter. Det kan vara upplevelser från tidigare relationer som har satt spår i oss – spår som kan ställa till problem i nya relationer. När vi går in i en ny relation vill vi bara känna den där härliga himmelrikskänslan. Så när vi påminns om gamla sår känner vi oss obekväma och blir kanske rädda. Ska jag behöva uppleva det här jobbiga igen? Det har jag ju försökt lägga bakom mig. Om man har levt ett tag har man samlat på sig en del dåliga upplevelser, kanske till och med djupa sår som bara hunnit få en tunn skorpa som lätt spricker när något kommer mot såret. Vi måste lära oss att acceptera såren och inte bli så rädda om skorpan spricker. Sår kan läka igen! I en ny relation kan sår spricka upp, men om det är en sund relation där tillit råder och din partner är tillåtande och klarar av att hantera sår som spricker upp utan att själv bryta ihop, kan du få hjälp att läka dina sår på nytt.

När är man redo att gå in i en ny relation? Måste man älska sig själv i alla lägen, stå helt stadigt i alla situationer för att älska någon annan och vara en bra partner? Jag tror inte det. Du måste alltid ta ansvar för ditt eget välmående, det går inte att lämpa över på någon annan. Men du kan få hjälp att läka genom en annan människa. Det viktiga är att du förstår att du måste ta fullt ansvar för ditt eget liv och att du har bestämt dig för att göra det. Det är bra om du kommit en bit på väg med ditt eget välmående och vet hur du vill leva ditt liv, men du behöver inte vara ända framme för att kunna vara en bra partner till någon. Och du måste känna att du orkar och vill göra ditt bästa för att finnas som stöd för den andra, när den behöver det. När du känner detta, då är du redo. Till dess, var din egen bästa vän och partner – det är den bästa livsinvestering du kan göra.